onsdag 16 april 2014

Inget är som lägtans tider...

Världens gulligaste människa som jobbar för MIX skickade mig ett rec ex av Caroline L Jensens senaste projekt, Efter stormen, som har releasedatum i morgon.

Trots att jag AVSKYR e-böcker (Jag vet. det är inte rationellt...) så har jag längtat efter denna och den ligger numera så fint inlagd på läsplattan.

I höst kommer något jag längtat efter ännu mer, Demonologi för nybörjare av samma författare. Inget är som längtans tider...

fredag 11 april 2014

Bokbloggsjerka 11-14 April

Ojoj, här var vi morgonpigga! (Ljög hon glatt...) Veckans Jerka klaras av redan före jobbet på fredagen.

Har du någonsin råkat ut för att du inte alls känner för att läsa någon av de böcker som står i din bokhylla? Om ja, vad gjorde du åt det? Om nej, tror du att det någonsin kommer att hända dig?

 Absolut, jag har flera böcker i hyllan som väntar på att läsas, men som jag nästan rynkar på näsan åt när jag tittar på dom. Böcker som nog egentligen verkar bra, men som inte är vad jag är SUGEN på.

Vad jag gör åt det? Ingenting. Rynkar på näsan åt dom tills jag får lust ;)

lördag 5 april 2014

Om ni helt enkelt inte kan få nog...

Ni glömmer väl inte att bloggen har en Facebooksida?! Hoppa in och gilla så blir tant glad!

När vi nu ändå pratade om det...

Här är felskrivningen i den där barnboken jag skrev om tidigare idag:

MemoRandom, Anders de la Motte

"David Sarac är informatörshanterare vid Stockholmspolisen. Hans jobb är att rekrytera och sköta topphemliga källor. Manipulation, mutor och hot - så länge han levererar resultat ställer ingen några frågor. Men efter en våldsam bilolycka förlorar han minnet. Tappar kontrollen över sitt avancerade nät av svek och lögner.

Plötsligt är han lovligt byte för alla som vill åt hans hemligheter. För att skydda sig själv och sina källor måste han återupprätta kontakten med den försvunne infiltratören "Janus", som befinner sig högt upp i den kriminella hierarkin. Flera personer, på båda sidor om lagen, verkar vara beredda att gå över lik för att avslöja "Janus" rätta identitet. Eller kanske för att skydda den?" (Bokus.com)

Herregud som jag har längtat efter den här boken! Jag älskade Geimtriologin och ville inte alls att den skulle vara just en triologi, men så blev det. MemoRandom är första boken i vad som ska bli en serie, vilket jag gillar.

Jag tycker att det har varit lite tyst på bloggfronten när det gäller den här boken, så jag drog en snabb googling innan jag satte mig ner för att skriva. Kan konstatera att av de få recensioner jag hittar så tycks det finnas några gemensamma åsikter:

1, Boken är inte spännande
2, Boken håller ett lika högt tempo som Geim
3, Boken har samma "röst" som Geim

Tja... Jag håller inte med om något av det.

Jag tycker absolut att MemoRandom är spännande. Visst, jag kanske inte hade blivit ledsen över lite mer gastkramande spänning, men att säga att den inte är spännande alls?! Njae, det håller jag inte alls med om. Det som främst gör boken spännande är, för min del, det faktum att inte ens huvudkaraktären känner till vad som egentligen är sant... Jag gillar böcker där handlingen kommer som en överraskning, och det gör den i MemoRandom!

Däremot kan jag sakna tempot från Geim. Inte så att boken är långsam och seg, nej nej, men jag gillade det ABSURDA tempot i främst Geim. Mot slutet av MemoRandom ökar tempot, vilket gör att jag tycker boken blir bättre mot slutet. Man ska inte ha tid att tänka efter och analysera handlingen, man ska bara åka med!

Ofta när man läser böcker med olika handling skrivna av en och samma författare kan jag känna att böckerna har samma röst... Jag vet inte om jag kan förklara hur jag menar, men det MÄRKS att böckerna är skrivna av samma författare, trots att handling och karaktärer är olika. Det känns ibland lite som om handlingen är ny men kulisserna och karaktärerna är samma, fast med nya namn. Det var bland det första jag reagerade på när jag började läsa MemoRandom. Jag känner inte igen författarens röst ALLS från geimtriologin. Jag hade inte kunnat gissa att det var Anders som skrivit den här boken om jag inte vetat om det, och det GILLAR jag. Jag tycker inte att den här boken känns som en trött fortsättning på tidigare böcker, utan den känns helt ny och fräsch.

Det jag kan sakna i den här boken, eftersom det ska bli en serie, är mer av karaktärernas privatliv. När jag läser en serie är det oftast "subhandlingen", dvs karaktärernas struliga privatliv, som gör att jag vill läsa nästa bok i serien (En ny mordgåta kan man ju få var som helst...). Å andra sidan är det kanske inte så konstigt att man inte får så mycket privatliv ur en karaktär som inte minns något. Flera av de andra karaktärerna i boken är mer generösa med sitt privatliv!

Nu är det bara ett år kvar till nästa bok...

Gideons ring, Carin Gerhardsen

"Mannen har ingen ro i kroppen där han sitter bakom ratten i vargtimmen. Men demonerna kan han inte köra ifrån, hur många hästkrafter motorn än har. Ut ur morgondimman stiger en ung kvinna; naken kommer hon springande rakt emot honom på landsvägen.

Senare hittas hon utanför pianoteknikern John Gideons dörr, men kan varken berätta vem hon är eller vad hon har råkat ut för. Och John Gideon själv håller sig undan. Grannarna vittnar om dussintals flickor som genom åren passerat in och ut genom hans dörr.

Kvinnans tystnad försvårar arbetet för poliserna i kriminalkommissarie Conny Sjöbergs team. När de ovanpå detta får en dödsmisshandel och ett spädbarnslik på sitt bord ser de till slut inte skogen för alla träd." (Bokus.com)

Den här boken är så otroligt bra att jag inte kunde sluta lyssna... Jag lyssnar på väldigt många ljudböcker eftersom jag går många och långa promenader (Tips till förlag som vill ge rec ex!), och när det var en kvart kvar av boken var morgonpromenaden slut, telefonen behövde laddas och jag hade ont om tid... Det slutade med att jag stod bredvid eluttaget och åt frukostgröten, bara för att få lyssna klart på boken!

Här åker ÄNTLIGEN "Den andre mannen" dit! Som läsare måste man ta ställning till om det egentligen går helt rätt till, och hur man ställer sig till att ett flertal våldtäktsmän går fria i samma veva. Samtidigt som man fasligt gärna vill se att han åker dit så känns det inte helt bra att det sker som det gör. Otroligt skickligt skriven bok!

Helgonet, Carin Gerhardsen

"'Gud är god. I natt vill Gud oss väl.' Det är vad den högt älskade och respekterade familjefadern Sven-Gunnar Erlandsson tänker när han segnar ner under den mäktiga augustimånen, skjuten med ett skott i nacken efter en krogkväll i glada vänners lag.

Det är semestertider, men kriminalkommissarie Conny Sjöberg kallar samman arbetslaget med Sandén, Hamad och Westman från Gerhardsens tidigare böcker. Styrkan har dessutom utökats med två nya förmågor. Den charmige rockaren Odd Andersson, känd från tv, och den oberäkneliga Hedvig Gerdin, som nyligen återvänt till Sverige efter trettio år som diplomathustru.

Vem kunde önska livet ur Erlandsson? Enligt alla källor en varm och generös människa, med religiöst patos och ett brinnande intresse för barn- och ungdomsfotboll. Dessutom med ett stort engagemang för samhällets utstötta.

Det enda man har att gå på är en uppblött papperslapp med utfluten text och en uppsättning spelkort man funnit i offrets ficka. Kan mordet ha med poker att göra? Var Erlandsson en fuskare som gått för långt och avrättades med en kula i huvudet? Eller var han ett offer för någon av de människospillror han brukade besöka i husvagnsgettot i Huddingeskogen, och så generöst dela med sig av sitt överflöd till? " (Norstedts.se)

Det jag gillar bäst med den här boken är att karaktären Petra Westmans privata "drama" äntligen tycks få ett slut. Den som har gjort henne illa är på väg att sättas dit - ÄNTLIGEN!! Herregud, jag vill skinnflå människan, kan han inte bara åka in någon gång?!

I polisintrigen får man läsa om en till synes trevlig kille, som visar sig vara ett riktigt avloppskadaver... Det är en annan sak jag gillar med Carin Gerhardsens böcker, hon är inte rädd för att skriva om riktigt obehagliga aspekter av livet. Som läsare sitter man med en konstant obehagskänsla i kroppen, samtidigt som man inte kan sluta läsa eftersom böckerna är så OTROLIGT bra!

Vyssan lull, Carin Gerhardsen

"Hammarbypolisen i Stockholm står handfallna inför den brutala avrättningen av en filippinsk kvinna och hennes två små barn i deras lägenhet. Man hittar inga spår efter gärningsmannen och frågorna blir bara fler. Varför lever barnens svenske far isolerat, nästan utan kontakt med omvärlden? Och hur kunde kvinnan, på de små summor hon tjänade på svartstädning, ha råd med en lägenhet värd flera miljoner?

Berättelsen har sin upprinnelse i någonting som hände för länge sedan, när ett ungt par en solig majdag stannar till med bilen vid en kiosk för att köpa lördagsgodis till de två små pojkar som leker i baksätet.

Kriminalkommissarie Conny Sjöberg sliter hårt med utredningen med ett decimerat arbetslag. Jens Sandén lider av sviterna efter en hjärtinfarkt , Petra Westman famlar fortfarande efter identiteten på den man som våldtagit henne och kollegan Einar Eriksson är försvunnen och har inte dykt upp på jobbet. " (Bokus.com)

Herregud vad jag älskar Carin Gerhardsens böcker! Hon lyckas otroligt bra med att balansera både polisdelen av handlingen och karaktärernas privatliv, man fåren precis lagom dos av båda två! Jag tycker att många författare ofta fokuserar på antingen det ena eller det andra, men i dessa böcker är det en jättebra balans. I just den här boken lyckas hon dessutom få dem att höra ihop. Otroligt bra!

Bokbloggsjerka, 4-7 April

Veckans jerka är right up my alley!

Hur ser din syn på deckargenren ut och hur ställer du dig till dåligt korrekturlästa böcker? 

Jag älskar deckare. Just nu känns det som om det nästan är det enda jag läser... Nåde den som vågar påstå att deckare är sämre litteratur än andra genrer! *Ser barsk ut*

Dåligt korrekturlästa böcker... Åh herregud. Jag får klåda. Jag är ju som en målsökande missil när det gäller sånt, och ser ALLT verkar det som... Kanske borde söka jobb som korrekturläsare/språkpolis?! 

Jag har förståelse för att man kanske kan missa två små stavfel i en bok på flera hundra sidor. Jag gillar det inte, men jag FÖRSTÅR det. Men när jag läste en barnbok som, jag lovar, hade mindre än 100 ord och ÄNDÅ var felstavad, då fick jag nästan en stroke... 

onsdag 2 april 2014

Onsdagsklubben med Sofie Sarenbrant och Åsa Hellberg

 Ikväll var det dags för Onsdagsklubben igen. Jag gillar min lokala lilla bokhandel för det HÄNDER lite grejer här tack var den. Onsdagsklubben är ett event dit dom bjuder in lite olika författare för att prata om och signera sina böcker. Jättetrevligt!


Jag måste erkänna att jag är lite smalspårig, så jag går enbart dit om det är någon författare som intresserar mig redan på förhand. Sist jag var där var Anders de la Motte där, och det är snart två år sen tror jag. (Han kommer tillbaka i Maj, YEY!) Jag tror dock, efter kvällens upplevelse, att jag får ändra på den saken...

När jag köpte biljetten var det uteslutande för att Sofie Sarenbrant skulle dit. Jag hade förhandsbeställt hennes nya bok Visning pågår från Bokus och normalt brukar dom skicka den så att man har den i brevlådan på releasedagen, men den här gången blev det något fel, så dom skickade den idag. Kul. Verkligen. Jätteskoj att gå på signering utan boken... "Eh jo jag LOVAR, jag är jätteintresserad av din bok, jag har den bara inte med mig och tänker inte köpa den nu heller..." Visst hade jag kunnat köpa en bok på plats och få den signerad, men eftersom jag redan HAR köpt en känns det lite onödigt. Även om jag kan skicka tillbaka den jag har beställt så blir det ju massa KRÅNGEL... Minsta motståndets lag är mer min grej, så jag fick helt enkelt gå på boksignering utan bok. Jag HAR ju fått den som recensionsexemplar också, men som e-bok som är lite svårsignerad ;)

Förlåt, jag tappade tråden. Jo. När jag köpte biljetten reflekterade jag inte ens över att Åsa Hellberg också skulle dit, TROTS att jag typ samma dag börjat läsa hennes bok En liten värld som jag fått som recensionsexemplar från förlaget. Det var först senare som jag noterade att författaren till den där boken som jag faktiskt tyckte verkade BRA skulle komma, och liksom såg det som en trevlig bonus.

Sofie var i vanlig ordning jättetrevlig och intressant att lyssna på, jag har ju träffat henne förr (I Linköping, när jag hade tur och fick ett helt privat häng med henne och Susanne Boll! Har bloggat om det också men nu orkar jag inte länka mer... *S*) och hon är verkligen supertrevlig och verkar hemskt ödmjuk. Följer (stalkar) man henne på twitter kan man dessutom se att hon är hemskt rolig!

Sedan var det Åsas tur, och jag måste erkänna att jag blev lite kär! Jag har aldrig hört talas om henne förrän jag fick erbjudande från förlaget om En liten värld, men nu måste jag ta och köpa hennes tidigare böcker också. Hon verkar vara en jättehärlig människa! Superpositiv, glad, otroligt vacker och jättetrevlig, och dessutom intressant och rolig! Verkligen en helt underbart härlig människa verkar hon vara.

Det hade jag helt missat om jag inte gått dit för att träffa Sofie... Jag får nog börja vidga mina vyer lite och gå till dom här eventen ÄVEN om jag inte redan på förhand vet att jag kommer gilla den som pratar. Jag får konsultera studentbudgeten och inventera vilka författare som kommer framöver. (Haha, det var ju just det jag INTE skulle göra... Men å andra sidan finns det ju t ex genrer som jag redan på förhand vet att jag aldrig kommer vara intresserad av, så dom onsdagarna kan jag ju stryka...)

Nästa gång jag går "dit" blir dock i Maj, när bokhandels firar 180-årsjubileum. Hade inte tänkt gå dit heller förrän Anders de la Motte blev bokad i sista minuten, och var lite orolig att jag inte skulle få tag på biljett, men det löste sig så jag slipper sitta hemma och gråta ;)

Nu måste jag skynda mig i säng. Uppe sen 0430 i morse, och upp samma tid i morgon... När jag får lite tid och energi ska jag lägga in fyra recensioner åt er. Tre st Carin Gerhardsen (HERREGUUUD så bra!) och så Anders MemoRandom, som också var ruskigt bra.

Tills dess vill jag bara meddela att jag önskar mig den här killen i julklapp!