I den lokala bokhandeln

I min lokala bokhandel skriver personalen små meddelanden med personliga åsikter om böckerna. Helt underbart!

(Fast jag fick lite klåda av att hon blandat stora och små bokstäver, jag kan inte hjälpa det.)

Äntligen!

Vila i frid, Sofie Sarenbrant

Vila i frid utspelar sig på Yasuragi Hasseludden där en svensk, känd skådespelerska hittas medvetslös i ett av baden. Polisen tycks först dra slutsatsen att det är ett självmordsförsök men för varje dag som går tycks det dyka upp fler dödsfall och märkliga omständigheter och polisen inser till sist att man jagar en seriemördare.

Jag blev minst sagt förvånad när jag började läsa den här boken och insåg att det INTE var en fortsättning på de tidigare två böckerna. Inte för att jag riktigt vet hur jag tänkte då, eftersom historien om Agnes och de övriga karaktärerna helt uppenbart tog slut i bok nummer två! Man ska aldrig anta...

I Vila i frid fick jag stifta bekantskap med helt nya karaktärer istället, och bekantskapen är inte alls oangenäm!

Det den här boken tyvärr saknar är en pulshöjare. Jag tycker att det helt saknas ett inslag som gör boken SPÄNNANDE att läsa, och det är mycket beklagligt för bortsett från det så är det en fantastisk bok. Det finns åtminstone två tillfällen när det finns POTENTIAL i boken för att den ska kunna bli riktigt gastkramande spännande, men det faller liksom platt och handlingen går vidare utan att man hinner bli riktigt nervös över hur det egentligen ska sluta.

Bortsett från det så tycker jag att handlingen är intressant. Författaren är precis som vanligt duktig på att göra målande beskrivningar av karaktärer och miljöer, och handlingen är intressant att följa. Slutet är inte den där riktiga käftsmällen som jag brukar efterfråga, men det är inte helt uppenbart och man börjar inte ANA slutet förrän i de sista kapitlen av boken.

Trots den beklagliga avsaknaden av pulshöjare är den här boken helt klart läsvärd, och jag hoppas att det med tiden kommer fler böcker med samma karaktärer.

Anders De La Motte om faran med reseachöverskott

Anders de la Motte: Faran med reseachöverskott eller – ingen blir någonsin oskyldigt arresterad i Sverige.

Håll inte andan

Håll inte andan medan ni väntar på en recension av Marklunds senaste...

Jag har verkligen sett fram mot den boken och hade förväntningar på att den skulle vara lika bra som de tidigare böckerna i serien om Annika Bengtsson, men herregud vilken skitbok!

Jag har plågat mig igenom halva, och när jag inte har något annat att läsa plågar jag mig igenom några kapitel till, men jag tar mig icket igenom boken. Det är mer drama än kriminalroman, verkligen inte min kopp te!

Mats Strandberg, Sara Bergmark Elfgren,Cirkeln

Cirkeln handlar om sex tonårstjejer i en liten håla som heter Engelsfors och där alla känner alla. Tjejerna upptäcker att de är häxor, och som om inte det vore nog så är de utvalda att ensamma bekämpa en uråldrig ondska som plötsligt väckts till liv i deras lilla samhälle. Det märkliga är att det normalt bara är en som är utvald, så det faktum att det plötsligt är fler ställer till med en del bryderier.

Min uppfattning är att det här är en ungdomsbok, och jag tycker att det märks på hur den är skriven också. Författarna gör ett fantastiskt jobb med att formulera sig som en tonåring skulle ha formulerat sig, när karaktärerna talar eller tänker tycker jag att man kan uppfatta i texten att dom är just tonåringar!

Det innebär dock inte att boken enbart vänder sig till ungdomar. Den är precis lika läsvärd för oss som med råge passerat ungdomsåren, så länge man inte hänger upp sig på att språket är just ungdomligt. (Och varför skulle man det, när handlingen är så intressant?)

Handlingen reflekterar även den att det är en ungdomsbok tycker jag. Mord- och blodscenerna är kanske inte fullt så blodiga som man kanske hade hittat i en bok som riktar sig till vuxna, men handlingen är bra och man vill fortsätta läsa för att se vad som händer sen. Några karaktärer får mindre utrymme i handlingen och känns trots sin centrala roll lite mer som bifigurer.

Min uppfattning är också att "gåtan" inte är skriven på ett lika invecklat vis som man kanske kunnat se i en bok riktad till vuxna läsare, men slutet kommer faktiskt som lite av en överraskning trots det.

Cirkeln var helt klart värd att läsa, och uppföljaren Eld kommer troligen gå samma öde till mötes.